Kan man välja lycka?

Det har varit min övertygelse. Att vi kan välja hur vi mår. Och det gör vi genom vår inställning. Och våra tankar. Våra tankar styr ju våra känslor.

Man kan ju välja hur man vill se på en situation. Det finns alltid två sätt att se på en situation - ett negativt sätt och ett positivt sätt. Och det är inte särskilt överraskande att de som ser situationer positivt lever längre. Dels fysiskt. Men jag tror även att de upplever livet som längre i allmänhet - eftersom de inte önskar bort vissa dagar eller minuter, utan tar vara på dessa och gör det bästa av situationen.

Jag kan räkna de gånger jag känt ilska på mina fingrar - det är ingen känsla som kommer naturligt hos mig. Däremot är jag istället oerhört känslig, och har lätt till gråt. I flera år har jag jobbat med att vända mina lille-skutt-tårar till glädje. Och det har inte varit lätt. I början tog det timmar innan jag glatt fortsatte min dag med ny energi och ett leende på läpparna. Sedan tog det minuter. Nu kan det ta sekunder. Jag lovar att det ser väldigt skojigt ut - i ena sekunden vråla otröstligt i knäet, för att sekunden efter lyfta på huvudet, leende, och prata med glad och energifull röst.

Det har varit värt att öva på.

Idag hade jag en riktig dipp. Jag har från och till varit otröstlig hela dagen; beroende på att ämnet jag läser nu är svårare än jag kan handskas med. Droppen föll när jag hade ett PM att skriva i grupp, och jag försökte vara spindeln i nätet och sätta ihop alla gruppmedlemmars förslag på förändringar. Efter att ha klippt, klistrat och skrivit, och haft flera dokument uppe samtidigt och försökt strukturera, blev jag till sist osäker på om jag fått med allt. Var det något jag missat? Och eftersom min del var att strukturera, och jag inte hade skrivit någonting, visste jag inte heller så mycket om den text jag hade att behandla. Jag hade ingen kontroll över den. Jag visste inte om fotnoterna blev rätt i slutändan, och det var inte i min makt att kontrollera det - för det var ju inte jag som skrivit texten. Ansvar utan kontroll. Det blev droppen.

Och idag har jag haft svårt att välja lyckan.

Jag har mått dåligt. Känt mig kräkfärdig - på riktigt. Bara på grund av min frustration och trötthet över ämnet och PM:et.

Vad gick snett? Varför kunde jag vända mitt humör till glädje, men gråten ändå kom tillbaka en halvtimme senare?

Svar: mina tankar. Min oro. Mina krav att jag så gärna vill lyckas med det här ämnet.

Och det är ju faktiskt inte omöjligt att ändra på.

Och det är mitt ansvar att göra det. Jag har ansvar över hur jag mår. Jag har ansvar över mina tankar.

Och det är en väldig frihet att ha det så. Jag har genom det kontroll över mitt liv.

Visst kommer det dagar som denna. Då det är svårare. Men med övning behöver de dagarna och stunderna inte bli lika många. Och man kan lägga dem bakom sig och gå vidare snabbare, med övning.

Läs och begrunda följande ur "Livet måste ha mening" av Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz:

"Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig."