Kan man välja lycka?

Det har varit min övertygelse. Att vi kan välja hur vi mår. Och det gör vi genom vår inställning. Och våra tankar. Våra tankar styr ju våra känslor.

Man kan ju välja hur man vill se på en situation. Det finns alltid två sätt att se på en situation - ett negativt sätt och ett positivt sätt. Och det är inte särskilt överraskande att de som ser situationer positivt lever längre. Dels fysiskt. Men jag tror även att de upplever livet som längre i allmänhet - eftersom de inte önskar bort vissa dagar eller minuter, utan tar vara på dessa och gör det bästa av situationen.

Jag kan räkna de gånger jag känt ilska på mina fingrar - det är ingen känsla som kommer naturligt hos mig. Däremot är jag istället oerhört känslig, och har lätt till gråt. I flera år har jag jobbat med att vända mina lille-skutt-tårar till glädje. Och det har inte varit lätt. I början tog det timmar innan jag glatt fortsatte min dag med ny energi och ett leende på läpparna. Sedan tog det minuter. Nu kan det ta sekunder. Jag lovar att det ser väldigt skojigt ut - i ena sekunden vråla otröstligt i knäet, för att sekunden efter lyfta på huvudet, leende, och prata med glad och energifull röst.

Det har varit värt att öva på.

Idag hade jag en riktig dipp. Jag har från och till varit otröstlig hela dagen; beroende på att ämnet jag läser nu är svårare än jag kan handskas med. Droppen föll när jag hade ett PM att skriva i grupp, och jag försökte vara spindeln i nätet och sätta ihop alla gruppmedlemmars förslag på förändringar. Efter att ha klippt, klistrat och skrivit, och haft flera dokument uppe samtidigt och försökt strukturera, blev jag till sist osäker på om jag fått med allt. Var det något jag missat? Och eftersom min del var att strukturera, och jag inte hade skrivit någonting, visste jag inte heller så mycket om den text jag hade att behandla. Jag hade ingen kontroll över den. Jag visste inte om fotnoterna blev rätt i slutändan, och det var inte i min makt att kontrollera det - för det var ju inte jag som skrivit texten. Ansvar utan kontroll. Det blev droppen.

Och idag har jag haft svårt att välja lyckan.

Jag har mått dåligt. Känt mig kräkfärdig - på riktigt. Bara på grund av min frustration och trötthet över ämnet och PM:et.

Vad gick snett? Varför kunde jag vända mitt humör till glädje, men gråten ändå kom tillbaka en halvtimme senare?

Svar: mina tankar. Min oro. Mina krav att jag så gärna vill lyckas med det här ämnet.

Och det är ju faktiskt inte omöjligt att ändra på.

Och det är mitt ansvar att göra det. Jag har ansvar över hur jag mår. Jag har ansvar över mina tankar.

Och det är en väldig frihet att ha det så. Jag har genom det kontroll över mitt liv.

Visst kommer det dagar som denna. Då det är svårare. Men med övning behöver de dagarna och stunderna inte bli lika många. Och man kan lägga dem bakom sig och gå vidare snabbare, med övning.

Läs och begrunda följande ur "Livet måste ha mening" av Viktor Frankl, som överlevde Auschwitz:

"Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig."

Alla dagar räknas

Dagens citat: "Alla dagar är betydelsefulla."

Tänk på det! Man säger att livet är för kort. Det finns ingen oviktig dag, som inte är värd att göra till det bästa man kan göra. :-) Slösa aldrig bort den genom att tänka "imorgon är en ny dag". Eller att räkna minuter - ett sämre sätt att slösa tid finns inte. Tiden är det värdefullaste man kan spendera. Gör någonting roligt med dina minuter istället.

Lev gott!

Alla hjärtans Dag

Förra året skrev jag ett inlägg angående vad man kan göra på Alla hjärtans Dag. Jag tycker det sammanfattar väldigt bra min syn på vad man kan göra på Alla hjärtans Dag, så istället för att jag skriver en kopia av den texten hänvisar jag er att läsa föregående års inlägg.

För kom ihåg - Alla hjärtans Dag behöver inte bara vara till för kärlek mellan ett älskande par. Det kan vara minst lika värt att fira kärleken mellan barn-förälder, mellan barn-morförälder, mellan vänner, eller varför inte den viktigaste personen i ditt liv - Dig själv. Få tänker på att Du är det enda Du äger, den enda som faktiskt ALLTID finns till hands, som gör precis som Du vill och bestämmer. Unna henne någonting idag. :-)

Glad Alla Hjärtans Dag alltihopa!

Vilket år vill man fylla?

Jag är i dagsläget 21 år gammal. Ung och har hela livet framför mig. Och redan börjar jag känna att tiden går fort. Snart är jag 25. Och sedan vips, så är jag 30. Och sedan är jag 40 i ett nafs, och plötsligt den dubbla ålder jag är nu. Och det går fort! Och dubbla 40... det är ju 80!

Alla äldre vänner och bekanta suckar och ser sig i spegeln och säger någonting i stil med: "Jag är ju bara 17, vad hände med mitt ansikte?" Ingen verkar särskilt glad åt att fylla år på äldre dagar.

Som 6-åring var det den bästa dagen på året, tillsammans med julafton. Och nu, när jag har passerat 20, börjar jag mot min vilja känna som 50+arna. Bromsa ner, snälla, jag är inte redo att åldras än! Jag är ju bara barnet.

Min bror fyllde nyss 24 år. Och sade med en suck att han nu var närmare 30 än 15. Det högg till i mitt hjärta - 15, var man inte det nyss? Vad hände med åren där emellan?

Men plötsligt kom jag att tänka på en av spinnledarna på friskis, som fyllde år en dag, och skämtsamt spände sig och utropade "28 år" (han fyllde 48 år). Där var 28 drömåldern. Det vill säga äldre än vad både jag och min bror är.

Och de som är 60 kan önska att de var 40.

Det är såklart gissningar, men jag undrar om 60-åringarna inte tänkte "shit, vad fort tiden går", redan när de fyllde just 40? Och som 60-åringar skulle de gärna känna att de fyllde 40 år...

Om jag då drar parallellen till mig själv - tänk om det skulle vara så, att när jag fyller 25, önskar jag att jag fyller 20. Och när jag fyller 35 önskar jag att jag fyllde 25. Och när jag fyller 45 önskar jag att jag fyllde 35... osv. Och som 80-åring tänker man på den fräscha 60-åring man var. :-)

Då önskar man att man fyllde den ålder som man just vid den åldern inte alls uppskattade.

Och min slutsats av detta är; den bästa åldern måste alltid vara just den åldern jag är nu - annars kan jag komma att sakna den en dag när det är för sent för att njuta av just den åldern.

Och man får tänka såhär, vilken ålder man än är i; att fylla år innebär faktiskt med säkerhet bara en sak - jag fick ytterligare ett år i mitt liv. Och det är en värdefull gåva som inte går att köpa för pengar.