Jag vill tacka min kropp...

Den här veckan kom jag att tänka på en sak.

Många personer - i alla åldrar faktiskt - är inte nöjda med sin kropp. De irriterar sig på att magen hänger över byxkanten, över att rumpan har celluliter, eller att armarna är för taniga eller tvärtom - för "gäddhängiga". Kort sagt - det är fel på kroppen. Dumma kroppen. Fy på dig, kroppen, för att du inte ser ut som de photoshopade modellerna.

Och på grund av detta, så plågar man kroppen med bantning och liknande man egentligen inte har lust med. Och om man skulle falla för frestelsen, så bannar man sig själv - idiot, du skulle ju inte! Dumma, dumma, kroppen, för att jag inte kan äta vad jag vill utan att det påverkar hur du ser ut!

Om man skulle ta och tänka såhär istället.

Tack, kroppen! Tack för att du finns! Tack för att du är så snäll och har burit runt på mig i 21 år (eller vilken ålder man nu är i), för att du är frisk och stark och alltid finns där för mig!

Det är det minsann inte många som tänker på!

Kroppen är en förutsättning för att vi över huvud taget ska kunna leva, och ta oss till de platser vi vill. Den gör oss en otrolig tjänst. Så varför ska man bryta ner den, banna den, och inte uppskatta den? Den är ju helt fantastisk!

Så nästa gång du är missnöjd med din kropp - tänk på allt det bra med den! Och kroppen är perfekt, om man själv tycker det. För vems åsikt om den är egentligen rätt? Din, såklart, det är ju den som betyder någonting.

Så välj att tycka om din kropp, så ska du se att den blir mycket finare automatiskt!