söndag 15 november 2009

Ta hand om sig

Veckans bloginlägg kommer spinna lite vidare på förra veckans. I dag vaknade jag nämligen med huvudvärk, med spring i benen, men utan ork och inspiration att göra någonting åt saken. Jag kan dock inte påstå att jag önskade att dagen skulle ta slut, som förra veckans inlägg behandlade. Däremot kände jag mig väldigt deppig och hängig.

Så det jag gjorde (med stor hjälp av min pojkvän) var att masa mig ut ur huset - på mig så kan huvudvärk botas av frisk luft. Jag följde min pojkvän till busshållplatsen, och tog en liten extra sväng innan jag återvände hem. Så var huvudvärken borta, men däremot var min röda duffel nedstänkt med lervälling av en vårdslös bilchaufför som körde i en vattenpöl bredvid mig. Jag förutsåg händelsen, men pölarna var så många och längs hela den vägen, att jag inte hann agera eller fly undan. Det gjorde mig knappast gladare.

Så sammanfattningsvis - jag har helt enkelt en dag där jag tycker synd om mig själv.

Och vad gör jag åt det? Jo, jag planerar att krypa upp i soffan med en kopp varm choklad, ta mig ett bad, eller se en film som jag vill se och äta lite glass. Eller kanske alltihop. Det viktiga är att jag unnar mig någonting mysigt, för det får i varje fall MIG att glädjas.

Och att vara glad är precis det jag vill vara, alltid. Men vissa dagar behöver man hjälpa sig själv på traven lite extra.

Man kan se det som att man är sin bästa vän, som tar hand om en när man verkligen behöver det. För det är inte alltid det finns en vän nära till hands som gör det åt en, just när man behöver det. Det tror jag faktiskt allmänt är en sak många behöver tänka mer på - ta hand om dig själv som om du vore en vän som du tycker väldigt mycket om och vill allt väl. För det fösta av den anledningen att vi har en tendens att slå på oss själva när vi gör fel eller är deppiga. Och för det andra för att det är väldigt praktiskt att ha en riktigt bra vänskapsrelation till sig själv - man umgås ju faktiskt ALLTID med sig själv (så det är smart att tycka om den personen), och man har sig själv nära till hands om man behöver lite extra stöd.

Nu ska jag gå och mysa. Åh, så härligt det ska bli; det finns så mycket mysigt man kan unna sig! Och det innebär att jag måste lyssna extra noga till mig själv - vad vill jag göra, vad behöver jag just nu? Och detta innebär ju att man kan se fram emot deppiga häng-dagar; för då vet man att det kommer läggas mest tid på att göra mysiga saker som man tycker om. Så vill i alla fall jag ha det. För då blir alla mitt livs dagar bra.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar