Blod - en förnyelsebar energikälla som räddar liv

Vem som helst mår bra av att känna att den har gjort något oerhört viktigt för någon annan. Som att rädda livet på någon. Det är vad man gör genom att lämna blod. En påse kan hjälpa tre personer! Tänk vad många liv man räddar genom att lämna var 3:e-4:e månad.

Det är inte svårt att bli en hjälte. Och man tjänar på det. Gratis fika, och en gåva som man får välja efteråt. Eller välja att ge sin gåva i form av att donera en summa pengar till välgörenhet. Tänk - att donera pengar utan att du behöver använda din egen plånbok. Det goda samvetet behöver inte kosta någonting.

Nu skriker samhället efter fler blodgivare - bli en du också. Det tjänar vi alla på.

Det är inga stora mängder blod du förlorar - kroppen återställer mängden på ett dygn. Och genom tappningen jobbar kroppen upp sin förmåga att snabbt skapa nytt blod till kroppen - en fördel om du själv skulle ha otur och råka ut för en olycka.

Det finns inget negativt med att ge blod, förutom att man inte kan träna samma dag som blodgivningen. Det som de flesta anger som anledning till att de inte ger blod är tidsbrist. Utnyttja din lunchrast - och få lunchen gratis där på plats. Eller fixa det på vägen till/från jobbet/skolan, om du har lite extra tid någon dag. Själva tappningen tar bara dryga 10 minuter (sedan bör man ligga 5-10 minuter efteråt, och inte resa sig för snabbt).

Sedan finns det vi som är "blodrädda" (knäsvaga vid tanken på och synen av blod). Jag själv tillhör den kategorin, men det var just denna svaghet som gav mig styrkan - tanken på att jag en dag skulle bli förälder och inte kunna hjälpa mina barn att sätta på ett plåster, eller skrämma dem med min panik fast det inte är något farligt sår, det stod jag inte ut med. Jag bestämde mig för att bearbeta min rädsla på bästa sätt - utsätta mig för rädslan och göra det på ett sätt jag visste var bra. När jag låg där första gången, nervös och orolig, fick jag en bild av ett barn som tackade mig för att jag räddat dennes liv. Och allt kändes mycket bättre. Jag överlevde. Och bara att jag klarat det en gång var ett stort steg för mig. I fredags lämnade jag blod för 7:e gången.

De senaste tre gångerna har jag tagit steget längre - och lyckats titta på påsen. Det avdramatiserade rädslan jag byggt upp genom att febrilt titta åt ett annat håll. Det blev en känsla av "jaha... det var ju inte så farligt".

Som sagt - bara fördelar. Gör en god gärning för oss alla.

PS. När jag lämnade blod senast fick jag med mig en inspirerande broschyr om vad man bidrar med som blodgivare och hur viktigt det är. Den planerar jag att ta med på träningen imorgon och "glömma" kvar den där de träningssugna sitter och väntar på sitt pass. Hoppas att det bläddras en del i den. Det är ett exempel på vad man kan göra för att sprida budskapet - ge blod och ge liv. Vad kan man hitta på mer för att sprida det budskapet? Ge gärna förslag i en kommentar till detta inlägg.